Har läst ut Djävulen bär Prada nu. Vilken beroendeframkallande bok! Jag läste den svenska versionen och översättningen är ju inget vidare. Men det bidrar nästan till den lediga, lite puckade bloggfeelingen som boken har och delar med många av dagens bloggar (undertecknad är guilty as charged ;).
Den är skvallrig och beskriver klädesplagg in i minsta detalj på ett fjortisaktigt vis. Det är wanna-be runwaymodeller överallt och allt är bara stroppigt, snobbigt, ytligt och ååååh, jag gillar det faktiskt! Det är perfekt avkoppling! (Lite som när Veckorevyn slutade vara feministisk och diskuterande och blev mer fåfäng och ökade sin upplaga något ofantligt. Det visade sig att när folk läste tidningen ville de inte anstränga hjärnan med djupa tankar utan de ville frossa i bilder på skor och frisyrer och läsa skvaller. Så kopplar många tjejer av från vardagen, viktiga saker kan man läsa om i dagstidningar.)
Man riktigt ser alla kläder framför sig och blir avundsjuk, sugen… Huvudpersonen tycker man inte synd om då hon gett sig in i leken och väl får den tåla. Fast jag läste att det mesta ändå är påhittat och kanske, kanske att jag blev lite besviken när jag hörde det.
Filmen baserad på boken har jag också sett nu. Men där tycker jag inte alls att bossen ger samma hemska intryck. I jämförelse med boken verkar Meryl Streep riktigt sympatisk. Så pass okej att jag egentligen inte tycker att huvudpersonens revolt mot henne känns särskilt befogad, snarare onödig.  |
Anne Hathaway i rollen som Andrea i filmen Djävulen bär Prada. Inte alls så jag föreställer mig karaktären efter att ha läst boken. Men ball är hon.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar